Igår kväll varnade dom för att det skulle dra in hårda vindar under natten Men vad man inte riktigt visste va att det skulle bli storm! Jag vaknade x-antal gånger under natten pga av att det lät som hela huset slets i bitar men vid 05.00 tittar jag på klockan för sista gången och 05.01 blir det kolsvart och strömmen går.
Tänker dock att jag inte kan göra så mycket åt saken ch somnar om. På morgonen vaknar jag av lite kaos. Jennifer ska precis köra Kevin till tåget som är alldeles försenat och Jennifer får stanna hemma och arbeta hemifrån för att hålla koll på vad som händer. Barnen får dock gå till skolan som vanligt men allt blir ju lite krångligare när man inte har el men det fick gå. Under dagen blir det bara kallare och kallare i huset tills att det inte går att där längre. Därför går vi ut och äter när barnen kommer hem. Efteråt är det kolsvart och vi får ta på oss jackor, mössor och springa runt med ficklampor. Tillslut tar vi alla filtar vi har i huset, tänder alla ljus vi har och brasan och så sitter vi oss hela familjen nere i vardagsrummet och myser! Båda pojkarna kryper upp i knät på mig och sitter där, Jennifer och Kevin i soffan och Nicole i stolen bredvid. Vi sitter och pratar, pojkarna spelar på deras ipads och vi har det ganska bra. Emellanåt får vi (någon) sina små utbrott om hur kassa elektrikerna är men bortsett från det så var det riktigt trevligt, haha. Anledningen till strömavbrottet var att världens största träd hade fallit rakt över vägen på vår gata och över våran elledning.
Men ja, trots att jag nästan aldrig har varit så kall i hela mitt liv, löjligt uttråkad och förvånadsvärt pinsamt jobbigt utan internet under dagen så var det en riktigt mysig dag och kväll! Nu är klockan 11.57 och vi har fått tillbaka elen och värmen i huset och alla har gått ifrån vardagsrummet för att lägga sig i sina egna sängar och sova.
Dagen har varit ganska så lugn. Har tränat och gjort lite ärenden sen vid 4 kom barnen hem från skolan. Då blev det som vanligt, läxor och middag. Vid halv 6 tiden hade jag en liten överraskning för kidsen, en tripp till Starbucks! Barnen ÄLSKAR deras varma choklad och eftersom dom var så duktiga med läxorna så tyckte jag att dom förtjänade det! Efter det passade vi på att åka hämta Kevin vid stationen så vi köpte med en kaffe med pumpa smak som jag vet han tycker om. Han blev ganska så glad när han fick sätta sig en varm bil, med en god specialkaffe och massa glada barn! :)
När vi kom hem var det läggdags för pojkarna så dom gjorde sig i ordning snabbt och så tittade vi på lite barnprogram innan det var dags för sängen. Robert har haft en lös tand i några dagar nu så jag fick agera lite tandläkare och dra ut den. Nån gång ska ju va den första!
Vi la den i hans specialtillverkade tandfe-ask, la den under kudden och nu sover en spänd och förväntansfull Robert i förhoppning om att vakna upp med en tand mindre och 15 dollar rikare!
Jag skulle vilja tillägna detta inlägg till världens bästa mormor och morfar.
Jag vill tacka er för allt ni har gjort för mig, för allt ni gör och för allt jag vet ni kommer att göra. Ni betyder så mycket för mig och bättre morföräldrar får man leta efter. Jag vet att mitt beslut att åka hit till USA, ett år, inte har varit lätt för er och det gör mig ledsen att göra så mot er.. Trots detta så vet jag att ni stöttar mig till 100% och att ni är glada för min skull och unnar mig detta. Att mormor dessutom har lagt ner sin själ i och kämpat och kämpat för att lära sig sin iPad för att hon och morfar ska kunna hålla kontakten med mig betyder allt! Jag älskar också att ni läser min blogg så religiös och att om någon annan i familjen inte läst det senaste inlägget så läser min älskade mormor bloggen högt för dem vare sig det vill eller inte, haha!
Så än en gång, tack för att ni är ni och tack för att ni finns.
Ni ska också veta att trots att det skiljer tusentals mil emellan oss just nu så finns ni alltid i mitt hjärta!
I igår skulle jag egentligen vara ledig på grund av att det var Martin Luther Kings dag. Det firas i hela USA, dom flesta är lediga och tanken är att man ska göra något slags volontärarbete under dagen. Men när jag gick upp på morgonen frågade Jennifer mig om jag kanske kunde passa barnen i några timmar så hon och Kevin kunde åka och göra några ärenden tillsammans. Och självklart kunde jag det då jag ändå inte hade nått speciellt planerat. Kevin och jennifer åkte vid 12tiden och då åkte jag och kidsen iväg för att köpa lite snacks/chips, godis å massa gott. När vi kom hem gjorde vi i ordning allt och byggde en liten hydda i vardagsrummet. Ställde allt på golvet och satte på en film. Filmen var sådär kanske men det så mysigt så det gjorde ingenting.
När Kevin och Jennifer kom hem åkte vi alla, förutom Jennifer då hon var tvungen att laga mat, iväg och spelade basket. Efteråt var tanken att jag skulle åka till Sayville och träffa några au pairer men tydligen så var det ingen som kunde och det låg ändå 40minuter härifrån så jag stannade hemma och åt med familjen istället.
Under kvällen tittade vi på när Obama blev återinsatt som USAs president. Lite roligt är det att det hände just på Martin Luthers Kings dag då han kämpade och dog för de svartas rätt i samhället och att USAs första svarta president blir återinsatt och får sitta 4år till på samma dag. Jag var nog den som tyckte det var mest intressantast och jag satt som fastklistrad vid teven och ställde massa frågor hela tiden. Tycker det är riktigt intressant och det känns speciellt då man faktiskt är i samma land där det händer.
Vid 8-9tiden gick alla och la sig förutom jag och Nicole. Så vi spenderade kvällen själva nere i vardagsrummet. Vi pratade om allt, hon hjälpte mig med att sortera tvätt och aa vi hade en riktigt mysig kväll tillsammans. Det känns verkligen som att vi har klickat och för varje dag som går blir vi tajtare och tajtare.
I söndags var det en mycket stor dag eller aa hela helgen egentligen, iaf enligt Kevin. Det var nämligen Kevins födelsedag! Och om vi fick höra det, haha. "Gå och bre mig en macka, det är ändå min födelsedags helg. Gå och hämta det, glöm inte det är min födelsedags helg. Äsch det är lugnt, Jennifer kan inte vara arg på mig, det är ju ändå min födelsedags helg" Detta är vad vi har fått höra hela helgen! Självklat har han alltid haft glimten i ögat men lite sanning har det ändå varit bakom det och de gör det så himla roligt!
Vi startade dagen, extremt otippat med att åka till...kyrkogården. Kevin ville besöka sina föräldrars gravar. Det var absolut den största kyrkogården jag nånsin sett och den var fantastiskt vacker! Sen fick Kevin sätta på sig en ögonbildel och vi åkte vidare till ett ställe där dom har massor med spel, bowling och restaurang. (Han visste dock vart vi skulle. Det var han som hade kommit med förslaget på vad vi skulle göra men för att pojkarna tycker att det är roligt så lossades vi som att det var en överraskning).
Vi stannade på stället i några timmar. Det gick ut på att man spelade massa spel som kostade några dollar styck och så fick man små "biljetter" som man kunde köpa saker med. Typ allt ifrån suddgummi till Xbox och iPad. Kidsen satsade på att försöka få ihop till ett Xbox som kostade 49 000biljetter. Och vi hade efter att ha spelat på en slags lotterigrej (där vi gjorde det omöjliga och vann det absolut högsta antalet biljetter man kunde få) och spelat på dom olika spelen i 5timmar lyckats få ihop till...3 329 biljetter. Så..det gick sådär men kul hade vi iaf! Under tiden som vi spelade, sprang vi fram och tillbaka till vårat bord och varvande nacchios och dricka.Efteråt bestämde vi oss även för att spela en bowlingsmatch. Kevin hade spelat endel innan och Jennifer hade spelat bowling när hon var yngre men Nicole hade inte spelat många ggr innan och detta var pojkarnas första gång, så man kunde ju tro att jag skulle komma 2 eller 3a iaf då jag ändå har spelat några ggr men icke. Jag slutade på 4plats 2 och 6poäng före pojkarna... kändes bra, haha!
Efter bowlingen var tanken att vi skulle åka iväg och äta på restaurang och gå i ett köpcentrum. Alla var dock så trötta så vi åkte hem, beställde hem Kina mat och kollade på Amerikansk fotboll och Ishockey. På kvällen firade vi med lite tårta och paket! Det var en riktigt mysig och rolig familjedag!!
I lördags gjorde jag en liten utflykt till New York. Tanken var att jag skulle möta upp några andra au pairer där men lång historia kort så sprang jag mest runt själv. Det gjorde absolut ingenting dock då jag fick lite egentid, vilket jag inte har allt för mycket av nu förtiden. Kevin körde mig till 10.17-tåget vilket skulle göra att jag skulle vara på Penn Station vid 12.09. På tåget pratade jag mest med annat folk som satt bredvid. Det är så härligt med USA att alla pratar med alla och det är inget konstigt med det.
Om man nämner att man är från Sverige blir många väldigt exalterade. Att vara svensk, enligt många här, är något exotiskt och dom flesta här ser Sverige som ett mycket högt uppsatt land med bra ekonomi, högutbildade och hårt arbetande människor. Då jag kanske inte håller med på alla punkter och har något svårt att se det riktigt på det sättet, startar det alltid en intressant diskussion. I slutändan brukar det dock ofta sluta med att man är lite stolt över att vara svensk ändå, haha.
När jag kom till NYC tog jag en taxi till området Soho. Området är känt för fantastisk shopping och att det är ett lite finare område. Jag stannade där ända tills jag åkte hem, x-antal timmar senare. Förutom en snabblunch på 30minuter så sprang jag in och ut i olika affärer hela dagen. Det blev ett besök på The Converse Store (en mycket speciellt utsmyckad affär), Nike, Adidas, Zara, qutoria och massa massa fler. Gick förbi Prada, Gucci, Rolex, LV och några andra sånna affärer men gick aldrig in då jag knappt har råd att ens gå in genom dörren till dom affärerna. Något som är lite roligt här är att alla affärer, inte bara dom dyra, har en kille som står och öppnar dörren och hälsar dig välkommen när du går in. Himla trevligt!
12 kassar och en en mycket tunnare plånbok senare tog jag en taxi tillbaka till stationen. I väntan på tåget köpte jag mig en nybakt bagel och ställde mig och lyssnade (tillsammans med hundratals andra) på en ung kille som spelade klassiskt piano. Han var helt fantastiskt duktig och hans pianospel gjorde att den extremt stressiga och högljudda stationen kändes lugn och nästan fridfull. Så där stod jag med min bagel, tittade på allt folk och lyssnade på klassisk musik ett bra tag. På tåget hem läste jag ur min bok jag hade med mig och resan gick väldigt fort. När jag kom till stationen stod Kevin och väntade på mig med bilen och när jag hoppade in skrattade han och frågade lite skämtsamt om jag "bara" hade shoppat det där lilla.
Sammanfattningsvis var det en jätte mysig dag, jag träffade trots allt många härliga människor och hade en rolig dag då jag fick utforska en liten del av bästa New York helt själv! :)
Något som dom flesta vet är att mitt lokalsinne och känsla för geografi är sådär. Hittills har det dock gått förvånansvärt bra!! Jag har efter bara 2,3,.....4ggr hittat tillbaka till samma ställe igen och jag har känt mig bekväm med att försöka ta mig runt själv och försöka hitta fram och tillbaka till olika ställen. Därför kände jag igår att jag vågade mig ut och åka en längre bit helt själv för att kunna kolla på bio tillsammans med min LCC och några andra au pairer. Resan skulle ta ca 20-25minuter. Jag hade aldrig varit där men enligt kartan skulle jag bara åka rakt fram på en jätte stor motorväg och vid en speciell väg skulle jag ta av första avfarten till höger. Inga problem så länge jag hittar vägen jag ska svänga vid.
Problemet var att jag var lite nervös och sen när jag var vid, vad jag trodde var rätt ställe och jag skulle ta av, hittar jag det inte! Jag kör tydligen förbi men inser efter några sekunder att avfarten skulle va där och att jag nu kört förbi den. Det jobbiga med USAs motorvägar är att när du väl är på en sida av motorvägen är det OMÖJLIGT att komma upp på andra sidan och åka tillbaka. (För mig, som dessutom inte har en aning om vilket håll jag kom ifrån, blir det ännu jobbigare). Efter 20 minuter av att virra runt bröt jag ihop, efter 25 minuter hittar jag äntligen tillbaka men pga trafiken och av alla värdelösa bilförare missar jag avfarten igen och blir vansinnig. Efter 35minuter lyckas jag (efter att ha tatt mig samman!!) äntligen komma upp på rätt avfart och hittar rätt. När jag parkerar bilen har filmen redan börjat. Jag springer in i biografen, ringer min lcc som kommer ut, köper min biljett och vi går in i biografen.
Slutet gott allting gott!
Filmen (Silver lining) var fantastisk, jag fick träffat lite nytt folk och efter att ha frågat lite folk, hittade jag även hem igen. Så sammanfattningsvis var det en kväll fylld med alla sorts känslor och lite bättre självförtroende när jag väl kom hem! :)
Idag har jag varit i USA i 2 månader och 12 dagar och jag börjar komma in i vardagen här. Jag känner mig hemma och allt flyter på. Därför blir det inte så mycket bloggande. Men jag mår i alla fall sååå bra och jag älskar livet här.
Inom dom närmaste dagarna ska jag ta tag i ansökan om plugg. Måste dubbelkolla allting med Cultural Care så att jag går på ett college och läser ämnen som är godkända av dom. Mycket jobb men jag ser framemot att äntligen få komma igång!
Ikväll väntar bio med ett Au Pair-gäng. Det blir mitt första "möte" tillsammans med dem. Ska egentligen gå en gång i månaden men jag har svårt att gå eftersom jag inte slutar förän 19.30 och det oftast är långt bort. Idag har dock Jennfier och Kevin bett en granne komma in och ta hand om pojkarna ikväll så jag kan få åka iväg. Så det ska bli riktigt kul att få lära känna lite nytt folk!
I lördags satte sig jag och Jennifer i bilen och åkte till New York för att gå på musikalen Chicago. Jag fick två biljetter i julklapp för att gå med en kompis men jag har inte spenderat så mycket tid med Jennifer ensam så jag tänkte att det kunde vara en rolig grej att göra tillsammans med henne. Hon blev jätte glad och hade aldrig sett den så det va kul. Så vi körde ner vid 11tiden, parkerade bilen och åt lunch på Olive Garden på Times' Square. Efteråt gick vi till Ambassador-teatern där musikalen hölls. Alla musikaler har sin egna teater och kör ofta två ggr om dagen 6dagar i veckan. Teaterna är inte speciellt stora men det gör bara att man kommer närmare scenen och det är alltid fullsatt. Musikalen var riktigt bra och jag är jätte glad att jag fick chansen att se den. Nu är det bara Lejonnungen som MÅSTE ses. Den ska tydligen vara den bästa som någonsin gjort.
Idag var en vanlig dag förutom att pojkarna hade sin allra första basketträning på eftermiddagen. Det var riktigt roligt att se dom och alla andra små 6åringar, 17pojkar och 3 små tappra tjejer, springa runt och försöka stutsa bollen. Det syns att Robert är en naturbegåvning på sport och han är väldigt tävlingsinriktad. Matthew.. tycker det e väldigt roligt och gör sitt absolut bästa!
De senaste dagarna har jag äntligen kunnat komma igång med träningen igen, så skönt! Gymmet heter World Gym och finns lite överallt runt i världen. Det finns massor med konditionsmaskiner, styrkemaskiner, 3 lokaler för pass, ett spinngrum, både inomhus- och utomhusbanor för tennis, en inomhus- och en utomhus pool, en jaccuzzi, bastu, helt nyrenoverade omklädningsrum med egna duschar, ett stort café mm. Det är alltid fräscht och massor med härligt folk! Absolut bästa gymmet jag varit på! :)
Annars har dagarna flytit på som vanligt. Imorgon ska jag gå på musikalen Chicago tillsammans med Jennfier på Broadway i New York. Det ska bli riktigt roligt! Jätte kul att gå med Jennifer också då vi inte har spenderat så mycket tid bara hon och jag.
Det går bra med pojkarna och det är fantastiskt att se hur dom utvecklas i sina två helt olika personligheter. Jag lär mig massor för varje dag som går, om hur dom fungerar och hur jag ska hantera dem i olika situationer.
Det känns även riktigt bra med Nicole. Det har varit svårt i början att få kontakt med henne men det går bättre och bättre. Det känns nu som att hon litar på mig och att hon släpper in mig mer och mer. Hon är verkligen en fantastisk tjej och det känns så roligt att jag får se henne utvecklas och växa som person.
Föresten, Tack världens bästa familj för alla brev och paket jag fått under tiden jag varit här. Det känns alltid så gott att få någonting hemifrån, oavsett om det är godis, bilder, fina ord eller en enkel hälsning.
Idag fyllde Matthews gossedjur, Whaldo 11år (det ändras lite nu och då men det sista jag hörde var att han fyllde 11) så vi hade ett födelsedagskalas för honom. Hela familjen samlades i köket och vi tog på oss hattar, blåste upp balkonger och dukade med födelsedagsservetter och mycket mer. Sen satte Whaldo på bordet och så sjöng vi Happy Birthday, åt donuts och chips och lekte lekar och speladspelet. Haha fantastiskt roligt var det Och hela familjen gick in för det!
Matthew och födelsedagsbarnet, Whaldo
På eftermiddagen åkte vi till en australiensk restaurang och åt och resten av kvällen tillbringades i soffan.
Efter mycket om och men bestämde jag mig för att sätta mig på tåget och åka till New York för att fira nyår. Inne i New York eller egentligen redan på tåget dit var det hur mycket folk som helst! Bara på Times' Square var det över en miljon människor. Jag gick dock inte dit utan åkte till en bar som ligger i nedre delen av Manhattan. Jag vara där för några dagar sedan och blev kär. Det är en jätte liten Mexikansk restaurang/bar med massor med utsmyckning, riktigt skön personal och massor med lokals. När jag satt och väntade på Erika som skulle möta upp mig, började jag prata med en kvinna. Hon var en 40årig skådespelerska som både bodde och var uppvuxen på Manhattan. Hon hade varit med om så mycket och då Erika var lite sen, så slutar det med att vi sitter och pratar i över en timme. Så intressant!! När Erika kom åt vi lite för att sen börja gå upp mot upper Manhattan. Riktigt roligt att gå runt och bara titta på alla hundratusentals människor som gick på gatorna. Det var en riktigt härlig nyårs-stämning och folk sprang runt med hattar, glasögon, tutor och bara var allmänt spexiga och glada! Efter att ha gått runt i två timmar, vilket kändes som fem minuter, och klockan började närma dig midnatt tog vi en taxi tillbaka till Tortilla Flats för att fira där. När vi kom dit var det massor med folk och det kom bara mer och mer. Stämningen var riktigt härlig och vi träffade massor med sköna människor. Precis innan tolvslaget delades det ut hattar, diadem och champagne till alla och på tolvslaget var stämningen den bästa! Vid 5 på morgonen var jag äntligen tillbaka hemma, sjukt trött men så himla glad! Det var verkligen ett riktigt bra nyår där jag hade så himla roligt och fick träffa massor med nya sköna människor!
